Jag säger bara USAMA din gamle dönick släääng dig i väggen! Worldtrade center är inget mot min nya gebit som aktivt praktiserande dynamitHarry. Av en ren slump upptäckte jag idag en explosiv sensation i köket (nej det var inte Carro somgasade men det var däremot blod överallt) nu blir ni nyfikna va, har han slaktat en svullen igelkotte därinne eller kanske gått och tagit ngn övergödd västerlänning som han stuckit hål på? Nej inget så drastiskt. Jag (dynamitHarry) hade tagit fram blodflaskan för att giffeltjuven skulle få språa. Tanklös som jag är så stoppade jag den i mickron på upptining. Sedan går jag ut i vardgsrummet med en kaffekopp för att i godan ro invänta att blodet skulle bli tinat. plötsligt hörs en JÄVLA smäll! Jag blir livrädd och tror jag sprängt bort halva köket. Blundande går jag in för att betrakta förödelsen. DET VAR BLOD ÖVERALLT!! Jag var något lättad över att köket stod kvar men det var ett helvete att torka upp blodet. Den enda som verkade någolunda nöjd i denna hemska historia var giffeltjuven. Mitt i all uppståndelse lyckades hon smyga sig in i köket och snatta en mage full med gifflar. Hon är en riktig snattare våran giffeltjuv. Nåja, nu är både klöven och blodet tinat i alla fall, jag har lärt mig en läxa (eventuellt även gett en och annan terrorist ett nytt uppslag om hur man spränger saker i luften. En plastbehållare, lite blod och en mickro så ska ni få se på faan) och giffeltjuven får något att göra ikväll.

Till min vän, du vet vem du är.

 Även om du inte kan läsa detta så är jag övertygad om att på den platts du befinner dig på så saknar språket gränser. Där du är nu förstår du allt jag säger dig och om dig.

Vi skilldes inte som vänner och visst är jag bitter, du var min olycksbroder men mitt hjärta var ett med ditt. Under många år har du varit min stora sorg samtidigt som du var min inersta glädje och stolthet. Jag såg dig och beundrade dig, föraktade dig och älskade dig. Visst sa förståndet att vi måste skiljas åt men hjärtat lyssnar inte på förnuftet.

En del av mig är död nu, när smärtan inte finns där så finns inget alls, bara ett livlöst vakum. Kanske kan vi mötas igen den dag jag kommer efter? Då är alla ärr läkta och allt är glömt och förlåtet. Kanske kan vi börja om utan det ok vi bar? Jag bär det ännu, men din börda är lättad. Jag skriver till dig min vän för jag vet inget annat att göra, det finns inget annat att göra. När vi ses igen ska vi åter vara en flock och du ska få all min kärlek. Jag kommer tänka på dig varje dag fram tills dess och tiden dit känns lång att vänta. Om du bara viste vad jag saknar dig....Jag saknar dig så fruktansvärt mycket.

Du var som en virvelvind, stark och modig osårbar och ostoppbar.

Jag fördes bara med på din resa. Som du vet min vän så var inte allting gott, ofta var det inte alls det men du var min själsvän och jag känner förlusten av dig i märgen av mina ben. Min hjärna värker av bilderna av dig, min kropp  av förlusten.

Säkert kan ingen förstå vad jag pratar om, men dom har aldrig delat dig som jag har. Jag skulle kunna skriva tusen rader till om dig min vän och ändå aldrig kunna säga vad jag känner. Enklast är att skriva förlåt, adjö och jag älskar dig. Puss och kram Ator//Anna, Carro och Andreas.

Nu har det gått en tid sedan vi skildes käre vän. Allt har lagt sig men kvar finns bara tomhet. Jag sitter och ser på bilderna av dig och saknar dig så innerligt.Jag gråter och det gör ont, men det finns en glädje i det, det finns en glädje i att veta att jag älskar dig, att du är saknad och att du aldrig blir bortglömd elle ersatt. Jag pratar inte mycket om dig men mina minnen av dig håller jag kärt och hårt inombords. Inget kan egentligen förklara hur det är men det är så tomt utan dig min vän, så tomt. Du har lärt mig så mycket, och jag är skyldig dig mitt liv. Du har många gånger varit orsaken till att fortsätta kämpa. Utan tvivel är du den bästa vän jag någosin haft, den modigaste och kärleksfullaste. Du var bara en förlängninga av mig. Jaga vildsvinen nu broder, visa vem du är, ditt hjärta,din styrka, din kraft och ditt mod. Var lycklig broder så ses vi snart...

Det var ett tag sedan jag skrev denna texten till henne, jag ville inte glömma bort hur jag kände för henne, jag ville bevara bilden av henne i mitt minne för att hon aldrig skulle falla i glömska. Så var jag in och läste den nyss, tårarna satt i ögonen, halsen värkte av klumpen som samlades likaså magen. Hon var en fantastisk hund som gick ifrån oss för tidigt

Kära Saga!
Alldeles för snart gick du ifrån oss. Vi han aldrig med det vi borde ha gjort och mitt hjärta värker för att jag inte kunde ge dig mer. Jag ville att du skulle få lite mer tid här med oss, få springa fritt ännu några gånger. Jag ville att du skulle få se ett rådjur eller katt som du kunde jaga. du levde som mäst när du jagade och jag såg glädjen i det för dig.

Jag kan inte säga hur smärtsamt det var att se dig tyna bort och bli en sovande skugga, jag kommer antagligen aldrig heller att veta hur du hade det. Det jag vet var att du var tapper och godhjärtad till slutet oavsett hur ont eller dålig du var. Jag vet att du alltid gjorde ditt bästa och jag ångrar dom gånger jag bannade dig.

jag vill och hoppas att du vet vilket tomrum du lämnat efter dig i min familj, jag vill även att du ska veta att alla tårar var i saknad över dig. Jag önskar du kunde vara här och möta mig med din glädje och dina pussar när jag kommer hem.
Jag är glad att jag fick se dig pigg dom sista minuterna av dittt liv, det var du som tröstade mig och inte tvärt om.

du berörde alla du träffade på, alla som träffade dig älskade dig. du kommer alltid att vara normen för en hund med hjärta för mig.

I din sista stund visade du vilken hjälte du var, det var precis som om du förlät mig för vad som skulle komma och sa till mig att du ville ha befrielse. Jag vet att du ville ha befrielse från din sjukdom men jag ville inte förlora dig.

Hoppas du spriger på pampas nu och fäller vildsvin med dom andra stora hundarna som vandrat före dig, vi ses senare gumman när jag kommer efter. Kom ihåg att jag älskar dig min vän och att du är saknad.....