Till min vän, du vet vem du är.

 Även om du inte kan läsa detta så är jag övertygad om att på den platts du befinner dig på så saknar språket gränser. Där du är nu förstår du allt jag säger dig och om dig.

Vi skilldes inte som vänner och visst är jag bitter, du var min olycksbroder men mitt hjärta var ett med ditt. Under många år har du varit min stora sorg samtidigt som du var min inersta glädje och stolthet. Jag såg dig och beundrade dig, föraktade dig och älskade dig. Visst sa förståndet att vi måste skiljas åt men hjärtat lyssnar inte på förnuftet.

En del av mig är död nu, när smärtan inte finns där så finns inget alls, bara ett livlöst vakum. Kanske kan vi mötas igen den dag jag kommer efter? Då är alla ärr läkta och allt är glömt och förlåtet. Kanske kan vi börja om utan det ok vi bar? Jag bär det ännu, men din börda är lättad. Jag skriver till dig min vän för jag vet inget annat att göra, det finns inget annat att göra. När vi ses igen ska vi åter vara en flock och du ska få all min kärlek. Jag kommer tänka på dig varje dag fram tills dess och tiden dit känns lång att vänta. Om du bara viste vad jag saknar dig....Jag saknar dig så fruktansvärt mycket.

Du var som en virvelvind, stark och modig osårbar och ostoppbar.

Jag fördes bara med på din resa. Som du vet min vän så var inte allting gott, ofta var det inte alls det men du var min själsvän och jag känner förlusten av dig i märgen av mina ben. Min hjärna värker av bilderna av dig, min kropp  av förlusten.

Säkert kan ingen förstå vad jag pratar om, men dom har aldrig delat dig som jag har. Jag skulle kunna skriva tusen rader till om dig min vän och ändå aldrig kunna säga vad jag känner. Enklast är att skriva förlåt, adjö och jag älskar dig. Puss och kram Ator//Anna, Carro och Andreas.

Nu har det gått en tid sedan vi skildes käre vän. Allt har lagt sig men kvar finns bara tomhet. Jag sitter och ser på bilderna av dig och saknar dig så innerligt.Jag gråter och det gör ont, men det finns en glädje i det, det finns en glädje i att veta att jag älskar dig, att du är saknad och att du aldrig blir bortglömd elle ersatt. Jag pratar inte mycket om dig men mina minnen av dig håller jag kärt och hårt inombords. Inget kan egentligen förklara hur det är men det är så tomt utan dig min vän, så tomt. Du har lärt mig så mycket, och jag är skyldig dig mitt liv. Du har många gånger varit orsaken till att fortsätta kämpa. Utan tvivel är du den bästa vän jag någosin haft, den modigaste och kärleksfullaste. Du var bara en förlängninga av mig. Jaga vildsvinen nu broder, visa vem du är, ditt hjärta,din styrka, din kraft och ditt mod. Var lycklig broder så ses vi snart...

 

Eldijana

22 juni 2009 01:54

Jag känner med dig, den outhärdliga sorgen och saknaden som inga ord kan beskriva... Tänker på er.

http://oden-staff.se

 

Sofie

4 juli 2009 22:47

Fint...

http://www.marvinsmamma.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi sågs första gången i solen, du låg där under fikonträdet med magen full. Tillsamans tog vi de första stegen ut i världen. Du bor i mina ögon, och jag ser dig klart framför mig. Vi plockade druvor och satt där i sanden, din tunga var som silke, som...

Jag har inte bloggat på ett tag. Jag har inte kännt mig manad eller tyckt något speciellt på ett tag. Jaag har undvikti dagstidningar och detbatter. Åter igen så fick jag dock ett återfall i att läsa dagspressen och all skit som händer runtomkring mi...

Idag pallrar flocken sig söderut. Vi drar ned till den franska rivieran för att solbada o leka med folk. Självklart är vi både spända och upprymda över vår prövning. Det ska bli fantastiskt roligt att få åka ned och hälspa på. Som grädde på moset får...

Idag var vi ut i skogen och plockade blåbär, påväg dit lärde vi Deya att plocka hallon. Vädret var fint och skogen var relativt myggfri (ett tag). Deya passade dagen till ära på med att praktisera sin roll som bulldozer och formel ett bil i blåbärsri...

Jag hämtade precis mitt morgonkaffe och gick ut på balkongen för en morgon cigg. Utanför gick en man, kanske från Irak eller Iran? Hans ben var borta upp till låren så han stapplade fram på två proteser. Jag försökte sätta mig själv i hans situation,...