Jag har funderat över varför i helvete jag bloggar och vad jag ska blogga om? För mig  handalar det om tankar, jag ser min blogg som en pågående diskussion med främst mig själv. Jag skriver om saker jag tänker på och saker som intresserar mig. Jag skriver inte speciellt mycket om mitt "liv". Nu kanske mitt liv heller inte är så rikt att jag har material att blogga om dagligenom jag skulle haft det som fokus. Men jag har läst tillräckligt många bloggar där det står att "ludde och jag var ute och nu äter jag pankakor till lunch". Vill man skriva om det så är det helt okej för mig men jag tycker samtidigt att det är ointressant. För mig är det som är intressant själva refexionen av verkligheten så som man upplever den och inte egentligen vad som sker i den. Livet är något som sker både inom och utanför människan och det intressanta är det som sker inom.  (för mig alltså)

Jag är medveten om att folk som läser mina blogginlägg ibland blir illa berörda. Detta är helt okej för mig och till och med bra. Blir man illa berör så har man i alla fall konfronterats med något som man blir tvungen att ta ställning till och reflektera över. Mina tankar är ju inte alls någon sanning, inte i någon objektiv bemärkelse men heller inte för mig personligen. Mina tankar är allt som oftast enbart utslag av en pågående diskussion jag för med mig själv. Till exempelså skulle jag kunna skriva ett inlägg om hur dödsstraff ska förbjudas. I grund och botten så tycker jag ju så. Samtidigt så får jag veta om en man som låst in sin dotter i mer än 20 år och våldtagit henne och har barn med henne. Jag blir då heligt förbannad och vill att han ska torteras långsamt till döds.. Här blir det ett undantag i min annars humana inställning till dödstraffet. Jag blir tvungen att konfronteras med mig själv och mina egna tankar om dess riktighet. För att behålla mina tankar intakt måste jag samtidigt inse att min humanism även måste sträcka sig till en sådan man.. Kan jag gå med på det? Kan jag acceptera en sådan pervers typ att existera och vara människa?  För mig så blir det här ett måste, jag måste acceptera honom även om jag hatar det han gjort och även hatar honom. Jag måste acceptera honom för alla andra som jag inte vill ska få dödstraff. Men det betyder ju naturligtvis inte att jag hyser någon kärlek varken till individen eller hans handlingar.

Att konfronteras med mig själv och även kunna byta åsikt om jag inte längre känner att jag kan stå för det jag skriver/ säger är det bästa med bloggen. Jag får reda i mina tankar och jag kan läsa dem själv. Jag får desutom reaktioner från andra som tvingar mig att ompröva mina första tankar. så detta att skriva blogg är för mig ett andligt arbete...

 

Anna

20 februari 2009 22:49

vad har hänt med bloggandet'??

http://edenb.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi sågs första gången i solen, du låg där under fikonträdet med magen full. Tillsamans tog vi de första stegen ut i världen. Du bor i mina ögon, och jag ser dig klart framför mig. Vi plockade druvor och satt där i sanden, din tunga var som silke, som...

Jag har inte bloggat på ett tag. Jag har inte kännt mig manad eller tyckt något speciellt på ett tag. Jaag har undvikti dagstidningar och detbatter. Åter igen så fick jag dock ett återfall i att läsa dagspressen och all skit som händer runtomkring mi...

Idag pallrar flocken sig söderut. Vi drar ned till den franska rivieran för att solbada o leka med folk. Självklart är vi både spända och upprymda över vår prövning. Det ska bli fantastiskt roligt att få åka ned och hälspa på. Som grädde på moset får...

Idag var vi ut i skogen och plockade blåbär, påväg dit lärde vi Deya att plocka hallon. Vädret var fint och skogen var relativt myggfri (ett tag). Deya passade dagen till ära på med att praktisera sin roll som bulldozer och formel ett bil i blåbärsri...

Jag hämtade precis mitt morgonkaffe och gick ut på balkongen för en morgon cigg. Utanför gick en man, kanske från Irak eller Iran? Hans ben var borta upp till låren så han stapplade fram på två proteser. Jag försökte sätta mig själv i hans situation,...