Det var ett tag sedan jag skrev denna texten till henne, jag ville inte glömma bort hur jag kände för henne, jag ville bevara bilden av henne i mitt minne för att hon aldrig skulle falla i glömska. Så var jag in och läste den nyss, tårarna satt i ögonen, halsen värkte av klumpen som samlades likaså magen. Hon var en fantastisk hund som gick ifrån oss för tidigt

Kära Saga!
Alldeles för snart gick du ifrån oss. Vi han aldrig med det vi borde ha gjort och mitt hjärta värker för att jag inte kunde ge dig mer. Jag ville att du skulle få lite mer tid här med oss, få springa fritt ännu några gånger. Jag ville att du skulle få se ett rådjur eller katt som du kunde jaga. du levde som mäst när du jagade och jag såg glädjen i det för dig.

Jag kan inte säga hur smärtsamt det var att se dig tyna bort och bli en sovande skugga, jag kommer antagligen aldrig heller att veta hur du hade det. Det jag vet var att du var tapper och godhjärtad till slutet oavsett hur ont eller dålig du var. Jag vet att du alltid gjorde ditt bästa och jag ångrar dom gånger jag bannade dig.

jag vill och hoppas att du vet vilket tomrum du lämnat efter dig i min familj, jag vill även att du ska veta att alla tårar var i saknad över dig. Jag önskar du kunde vara här och möta mig med din glädje och dina pussar när jag kommer hem.
Jag är glad att jag fick se dig pigg dom sista minuterna av dittt liv, det var du som tröstade mig och inte tvärt om.

du berörde alla du träffade på, alla som träffade dig älskade dig. du kommer alltid att vara normen för en hund med hjärta för mig.

I din sista stund visade du vilken hjälte du var, det var precis som om du förlät mig för vad som skulle komma och sa till mig att du ville ha befrielse. Jag vet att du ville ha befrielse från din sjukdom men jag ville inte förlora dig.

Hoppas du spriger på pampas nu och fäller vildsvin med dom andra stora hundarna som vandrat före dig, vi ses senare gumman när jag kommer efter. Kom ihåg att jag älskar dig min vän och att du är saknad.....

Deya gick sin första spårkurs idag, hon spårade vildsvinsklöv. Hennes omdömme blev WOW!! Vilken hund. Deya använde näsan bra och var väääääldigt spårnoga. Vi får la se va d blir framöver med henne men planen är att hon ska fortsätta med det hela och eventuellt knipa ett championat..

 

Jag tycker det är rätt ointressant att blogga för tillfället. Anledningen till att jag gör det är för att jag känner press att gå i någon slö, hjärndöd, kreativt dödande, glättig fåra av skrivande där jag på ett piffigt sätt delar med mig av dagens alla händelser i bilder och ord. Nu är mina dagar inte så intressanta. Dom är roliga, och sköna men kanske inte speciellt intressanta. Jag har aldrig varit speciellt duktig på att sälja mig själv. Jag kallar mig realist och vill se livet och mig själv för vad det är, somliga kallar mig för pessimist men det är en orättvis beskrivning. Jag betraktar människor som är duktiga på att sälja sig själva, oftast tycker jag att de är sken-kompetenta, har bristande självinsikt osv. Det måste man nästan ha ifall man nu ska stå och svälla ut om sig själv i så grandiosa ordalag som möjligt. Nåja det får väll vara deras problem. Jag är inte bitter :P hehe.. Nej att blogga för mig känns som något viktigare, något som behöver sägas. Jag vill inte berätta om mig själv, jag vill berätta om det jag tänker på. Jag har sällan något direkt stimilerande utbyte av andra, oftast därför att de inte befinner sig på samma våglängd. Jag värderar inte mitt som högre, eller bättre (där av våglängd) utan bara på en annan frekvens. Min vardag består av sociologistudier, vilket naturligt för med sig en process av att ställa sig i relation till det jag läser. Ett behov av att förstå vardagen och verkligheten i nya ljus hela tiden. Verkligheten är en komplex sammansättning fenomen, alldeles för komplex för att egentligen låta sig vägas, mätas, teoretiseras om osv. Sociologin erbjuder möjliga spegelskärvor att betrakta den. Möjliga, för sanning är svårt, sanningen existerar inte i sociologisk mening. Inte om vi förstår sannig som universellt gällande över tid och rum. Sanning är historiskt och rumsligt bunden. Nåja jag svamlar, kanske samlar lite kraft för att orka blogga om det jag tycker är viktigt.. Hej hej 

När hunden bblev en människa. Någon vi kan klä ut, uppfostra, köpa smycken till, handla säng åt, tolka känslor på, ja exemplen på va folk gör är otaliga... Kärrinar (och gubbar) som skaffat sig substitut för ungar. Det är lite sorgligt egentligen för det finns ju goda möjligheter till adoption. Nåja det är inte bara hunden som nu åtnjuter människans status... Många andra djur som "vi" tycker är gulliga åtnjuterden även till viss del... apor, sälar, känguru osv.Emedans andra djur enbart får vår antipati. Råttor, grodor, ormar, varg etc. Missförstå mig inte, vi ska behandla djuren väl och spara dem från lidande, vi ska inte utrota dem. Vi ska leva i balans med naturen inte försöka forma om dem som vi tycker den är.. En hund är en hund lika så som andra arter är sina egna.

SVT har gjort det igen. Förvisso var det bra att det denna gången var herdehundarna som fick "skiten". Jag har länge vätat på det samtidigt som jag inte velat se det. Herdehundarna är bra mycket farligare än våra kära kamphundar, i prencip oavsett ras. Pitbull vs ovtjarka...25 kilo vs 70-90 kilo. Valet är enkelt. Hunden är en utpräglad väcktare och misstänksam i sin natur. Jag såg när man sålde ovtjarkan som bergsschäfer för ett par år sedan och jag tänkte redan då att det var tur att "almänheten" inte visste vad det var för hund. Nu är den dagen här dock. SVT har genom sin "grävande"  jurnalistik lyckats med den briljanta effekten att skapa myt kring ovtjarkan och dessutom gjort den tillgänglig för svenska folket som en avvikarhund som borde förbjudas därför att den är allt för vaktig... Gissa vilka som blir lockade av detta budskap?? jajjamensan... Helt rätt gissat. Over and out.  

Just nu leder alternativet att jag skall visa mig på standen i borats mankini med överväldigande majoritet. det tycks bli så att jag är tvungen att visa mig ute i den där lilla trasan. Jag har börjat förbereda mig för stranden 2009. Skidåkning, promenader och en hälsosam kost. Målet är att fettet ska vara bort tills dess. Nu är jag inte överdrivet fet som tur är men i alla fall tillräckligt för att jag ska vara motiverad att träna hårt =) (fuskade lite inatt dock  med en geischa o lite ostkrokar) Nåja det var d värt. Jag o ator ska dra två varv i elljusspåret strax så föratt sedan gå en timmes promenad i stan... D bränner fint d gott folk.

Det tycks ligga en förvirring i ordet "lyssna". För vissa verkar detta ord vara identiskt med orden "gör som jag säger". Ordet lyssna betyder ju egentligen integ annat än att just lyssna, att anstränga örat och fånga upp de ljudvågor som passerar genom luften emot en själv. Att lyssna på de abstraktioner av vi kallar för tal.

Jag får ibland kritik för att jag inte lyssnar på människor, detta är inte sant. Jag lyssnar i de flesta lägen på vad människor har att säga. Jag har där emot aldrig kopplat detta med att lyssna på människor till att göra som andra människor säger, kanske är det en social brist i mig att jag saknar förmågan att förstå de finare nyanserna i social interaktion och därmed agera på en tolkning av vad människan "egentligen" menar. Kanske är det så att människors krav att jag ska göra precis som de vill är orimliga och rent ut sagt korkade? Jag vill inte minnas att jag skrivit under något kontrakt som förbinder mig att överlämna min vilja till någon annan och lyda hennes önskningar. Min vilja lämnar jag till gud och mig själv.

Nej att lyssna på någon det kan man göra på olika vis, men det är aldrig synonymt med att göra som någon annan vill. Att lyssna på någon kan resultera i att man gör som den andre vill men det är inget krav eller självklarhet.

Nej jag stör mig ibland på människor som kräver att jag ska "lyssna" på dem. Speciellt när detta lyssnande egentligen tycks betyda att jag ska "göra så som de vill". Jag lyssnar gärna på människor och funderar gärna kring vad de säger. Att däremot bli förväntad att lyda, det gör jag aldrig...

Jaha vad ska jag skriva om nu då? Vildsvin har synts till nere i sundsvall och orsakade i fjol två olyckor...,mkt bra tycker jag =) hehe (inte olyckorna utan att vildsvinen är här)

Annars då? Jo Deya har varit figuranthund på flickan mins jobb..Hon skötte sig strålande och fick beröm för sitt inre lugn. Inte helt oväntat iof då deya den lille parveln är en underbar kicka. jordbruksverket hade skickat dit en expert på röntken som skulle utbilda både vetrinärer och  djursjukvårdare i röntkenteknik. Han titta på deyas bilder på hennes höfter och konstaterade att de såg bra ut....Märkligt egentligen då illvilliga tungor gapat om hur vi tränat sönder vår stackars hund genom att låta henne få springa och gå. Men det är klart att orkar man själv inte mortionera så måste man ju klanka på dem som gör det. Allt för att behålla sina lilla värld intakt.  Deya kommer fortfarande ha bra höfter oavset så =)..

Klockan är 07:16 o jag klev upp vid 07:00 en söndag...Varför?? jo du jag ska plugge så det ryker, bli lite dummare.  Min mor anklagar mig för att leva i molnen bland mina teorier..Kanske är det så? Jag gillar molnen, jag gillar teorier. Jag vill att världen ska vara begriplig men jag nöjer mig inte med de enkla svaren. För de allra flesta människor tror jag de enkla svaren är tillräckliga. Man har inte så stort behov av mer. Men jag själv är en patologisk sökare så jag nöjer mig inte. Man kan alltid rota lite till eller veta lite mer. Det finns alltid en alternativ förklaring som man kanske ska beakta.

nåja nu ska jag plugga!! Hej hej

Jag har funderat över varför i helvete jag bloggar och vad jag ska blogga om? För mig  handalar det om tankar, jag ser min blogg som en pågående diskussion med främst mig själv. Jag skriver om saker jag tänker på och saker som intresserar mig. Jag skriver inte speciellt mycket om mitt "liv". Nu kanske mitt liv heller inte är så rikt att jag har material att blogga om dagligenom jag skulle haft det som fokus. Men jag har läst tillräckligt många bloggar där det står att "ludde och jag var ute och nu äter jag pankakor till lunch". Vill man skriva om det så är det helt okej för mig men jag tycker samtidigt att det är ointressant. För mig är det som är intressant själva refexionen av verkligheten så som man upplever den och inte egentligen vad som sker i den. Livet är något som sker både inom och utanför människan och det intressanta är det som sker inom.  (för mig alltså)

Jag är medveten om att folk som läser mina blogginlägg ibland blir illa berörda. Detta är helt okej för mig och till och med bra. Blir man illa berör så har man i alla fall konfronterats med något som man blir tvungen att ta ställning till och reflektera över. Mina tankar är ju inte alls någon sanning, inte i någon objektiv bemärkelse men heller inte för mig personligen. Mina tankar är allt som oftast enbart utslag av en pågående diskussion jag för med mig själv. Till exempelså skulle jag kunna skriva ett inlägg om hur dödsstraff ska förbjudas. I grund och botten så tycker jag ju så. Samtidigt så får jag veta om en man som låst in sin dotter i mer än 20 år och våldtagit henne och har barn med henne. Jag blir då heligt förbannad och vill att han ska torteras långsamt till döds.. Här blir det ett undantag i min annars humana inställning till dödstraffet. Jag blir tvungen att konfronteras med mig själv och mina egna tankar om dess riktighet. För att behålla mina tankar intakt måste jag samtidigt inse att min humanism även måste sträcka sig till en sådan man.. Kan jag gå med på det? Kan jag acceptera en sådan pervers typ att existera och vara människa?  För mig så blir det här ett måste, jag måste acceptera honom även om jag hatar det han gjort och även hatar honom. Jag måste acceptera honom för alla andra som jag inte vill ska få dödstraff. Men det betyder ju naturligtvis inte att jag hyser någon kärlek varken till individen eller hans handlingar.

Att konfronteras med mig själv och även kunna byta åsikt om jag inte längre känner att jag kan stå för det jag skriver/ säger är det bästa med bloggen. Jag får reda i mina tankar och jag kan läsa dem själv. Jag får desutom reaktioner från andra som tvingar mig att ompröva mina första tankar. så detta att skriva blogg är för mig ett andligt arbete...